Gotlandsfåret ska vara väl anpassat till marginella betesmarker, exempelvis ogödslade ängs och hagmarker. De vuxna djuren ska  ha god förmåga att utnyttja såväl gräs och örter som buskar och  löv och därmed bidra till en god naturvård och öppna landskap. 

Lammen kräver dock ett bättre bete, exempelvis vallåterväxt, under de sista månaderna för att hinna bli slaktmogna under den tid på hösten när pälsskinnet är som bäst.  

Gotlandsfåren ska ha en kroppsbyggnad som gynnar god rörlighet och betning även i svårtillgängliga marker. Tackor ska ha lätta lammningar och ta väl hand om sina lamm. Målsättningen är att varje tacka från två års ålder föder upp två lamm per år.

Såväl tackornas fruktsamhet som deras vuxenvikt måste anpassas till deras produktionsmiljö. Tackorna ska vara effektiva foderomvandlare. Ett mått på tackornas effektivitet är att beräkna producerad lammvikt per kilo tacka. Vilket innebär att vuxenvikten bör begränsas till 65-75 kg för att nå slaktkroppsmålet för den ovan beskrivna miljön. 

Lammens slaktvikt bör motsvara marknadens krav på lammkroppar på 17-22 kg. Målsättningen är att slaktkroppen på EUROP-skalan uppnår R- till R+ vid en fettansättning mellan fettgrupp 2- till 3. Lammens slaktmognad ska sammanfalla med den tid då pälsskinnet är som bäst.

Gotlandslammens unika pälsegenskaper ska bevaras och utvecklas. Det innebär:

• Ett skinn med lätt och smidigt läder, lämpligt för konfektion. Det beredda skinnets vikt per ytenhet bör inte överstiga 9 g/dm2.
• Ett silkigt och glansigt pälshår. Alla fibrer bör vara så enhetliga som möjligt och grovheten bör vara 35-45 my.
  
  
• En mjukt rundad lock med tredimesionell karaktär, medelstor till stor (10-15 mm), fast och spänstig, jämnt utbredd över skinnet. Mönsterbildning och breda staplar är fördelaktigt. 
  
  
• En ren och klar färgnyans, ljusgrå till mörkgrå, jämnt utbredd över skinnet.
  
  
• En pälsmassa som täcker skinnet väl utan att skinnet blir för tungt.