Rasbeskrivning Gotlandsfåret

Gotlandsfåret har sitt ursprung i det gotländska utegångsfåret. Genom urval för storlek och pälskvalitet har Gotlandsfåret utvecklats till en effektiv ras för produktion av kött och pälsskinn. Genom sin rörlighet och goda förmåga att utnyttja varierande betesmarker är Gotlandsfåren mycket lämpliga till nordisk landskapsvård. Från Gotland, där de utgör den dominerande rasen, har de spridits över till hela fastlandet. 

De vuxna djuren är grå med svarta huvuden och ben. Vita tecken förekommer ibland på huvud och ben. Stora vita tecken är inte önskvärda. Huvud och ben är ullfria. Svansen är kort med ullfri spets. Benstommen är gracil och huvudet finskuret. Såväl tackor som baggar saknar horn. Tackorna väger oftast 55-90 kg och baggarna 80-120 kg, men stora variationer förekommer.

Temperamentet är livligt utan att fåren för den skull är skygga och de är lätta att få tama. Vid betesgång är Gotlandsfåren ofta mer utspridda i terrängen än får av andra raser.De har dock en utpräglad flockinstinkt och fungerar utmärkt tillsammans med vallhundar. 

Gotlandsfåren har en starkt årstidsbunden brunst och lammen föds på våren. Tackorna har lätt att lamma, har goda modersegenskaper och god fruktsamhet. Från två års ålder föder tackorna i regel två lamm. Trillingfödslar är inte ovanliga. 

Lammen föds svarta men under sommaren ljusnar de och blir grå i olika nyanser. Till rasens absoluta särdrag hör den glansiga och lockiga ullen. På lammen är den fullt utvecklad vid 4-5 månaders ålder och kan då ge ett vackert och användbart skinn.

Lammskinn från gotlandsfår är mycket attraktiva och efterfrågade och de egenskaper som uppskattas är:

• Färgskalan som kan variera från vitt till svart. Avelsmålet är dock en ren och klar färgnyans från ljusgrå till mörkgrå, jämnt utbredd över skinnet.

• Jämn lock över hela skinnet, ca 10-15 mm stor och med en tredimensionell karaktär.

• Ett glansigt och silkigt pälshår. 

Augusti 2009